Bra eller dålig dag?
Detta inlägg blev lite personligt, men jag var tvungen att skriva av mig. Man behöver ju inte läsa om man inte vill..! :)
Idag har det varit en konstig dag. Den började bra, med 2 prinsar som fick väckas 07.30, sååå skönt! Strax innan lunchtid satte jag mig vid datorn och utan att gå in på detaljer blev jag förpassad till lågstadiet igen. Känslan av att du, du, du och du får vara med, men inte du! Och den som inte fick vara med denna gången, det var jag.. Katten, vad ont det kan göra när man inser att man liksom inte räknas, efter så lång tid och allt man ändå gjort tillsammans, midsomrar, fester, nyårskalas mm. Människor jag känner!? Jag är 36 år gammal, men grät som en 7-åring som inte blev bjuden på klasskompisens födelsedagskalas. Jag blev inte inbjuden, fick inte ens frågan, och jag vet inte vad jag gjort för fel? Men ledsen har jag varit, så in i bänken. Jag har mycket tid att fundera när Wilmer sover gott och jag har bestämt mig för att på allvar leva efter "gyllene regeln". Så som man själv vill bli behandlad, så ska man behandla andra.
Nu låter det som att jag måste vara med på allt, men det vet jag att man inte kan, och man kan inte bjuda alla varje gång. Det var bara så tydligt denna gången, för "alla" andra var där, det är väl därför det gör så ont.
Sen ringde en vänninna och bjöd mig på "after work", hon hade dragit ihop ett gäng på ca 15 personer, vi får se hur många som kommer! Vi ska träffas på Torggatan 9 snart, och ev försöka göra det till en "en gång i månaden tradition". Den inbjudan gjorde gott kan jag säga!
Har varit ute en lååång runda med Wilmer i vagnen, det har varit en härlig höstdag med sol och rosiga kinder! Det är underbart att kunna gå i raskt tempo utan att bli andfådd efter 4 steg..! :)
Och Willisen älskar sin vagn, det är väldigt skönt, Elliott var precis likadan, han skulle gärna åka vagn fortfarande om han fått!
Nu tänder mannen fyr i kakelugnen, det är så mysigt. Massor med värmeljus och en brasa, så kan jag nog må bättre igen!
Kusinerna "hälsade" på varandra i går.. Gulligt va? Det skiljer 1 månad på dem, så himla kul!
Jag och mina prinsar!
Idag har det varit en konstig dag. Den började bra, med 2 prinsar som fick väckas 07.30, sååå skönt! Strax innan lunchtid satte jag mig vid datorn och utan att gå in på detaljer blev jag förpassad till lågstadiet igen. Känslan av att du, du, du och du får vara med, men inte du! Och den som inte fick vara med denna gången, det var jag.. Katten, vad ont det kan göra när man inser att man liksom inte räknas, efter så lång tid och allt man ändå gjort tillsammans, midsomrar, fester, nyårskalas mm. Människor jag känner!? Jag är 36 år gammal, men grät som en 7-åring som inte blev bjuden på klasskompisens födelsedagskalas. Jag blev inte inbjuden, fick inte ens frågan, och jag vet inte vad jag gjort för fel? Men ledsen har jag varit, så in i bänken. Jag har mycket tid att fundera när Wilmer sover gott och jag har bestämt mig för att på allvar leva efter "gyllene regeln". Så som man själv vill bli behandlad, så ska man behandla andra.
Nu låter det som att jag måste vara med på allt, men det vet jag att man inte kan, och man kan inte bjuda alla varje gång. Det var bara så tydligt denna gången, för "alla" andra var där, det är väl därför det gör så ont.
Sen ringde en vänninna och bjöd mig på "after work", hon hade dragit ihop ett gäng på ca 15 personer, vi får se hur många som kommer! Vi ska träffas på Torggatan 9 snart, och ev försöka göra det till en "en gång i månaden tradition". Den inbjudan gjorde gott kan jag säga!
Har varit ute en lååång runda med Wilmer i vagnen, det har varit en härlig höstdag med sol och rosiga kinder! Det är underbart att kunna gå i raskt tempo utan att bli andfådd efter 4 steg..! :)
Och Willisen älskar sin vagn, det är väldigt skönt, Elliott var precis likadan, han skulle gärna åka vagn fortfarande om han fått!
Nu tänder mannen fyr i kakelugnen, det är så mysigt. Massor med värmeljus och en brasa, så kan jag nog må bättre igen!
Kusinerna "hälsade" på varandra i går.. Gulligt va? Det skiljer 1 månad på dem, så himla kul!
Jag och mina prinsar!
Kommentarer
Postat av: Sarasnaran
Den känslan känner jag alltför väl igen... Och den är verkligen inte rolig. Men du tacklar den på rätt sätt tycker jag, det tog mig lång tid att komma dit. Har det med åldern att göra? ;-)
Kram!
Dina finingar - Superfina! :-)
Postat av: Anonym
Jag tror tyvärr att det händer fler än vi vet om.
Själv brukar jag tänka att det är som vanligt den där åkomman en del har råkat ut för... Avundsjukan!
Blir allt vanligare sjukdom....
Vilken fin bild på dig och guldklimparna!!
kramizar
AK
Trackback
